Det händer någon gång i livet att man kommer till en punkt när man vill bryta sig loss från det förflutna, gå vidare.

För ett tag sedan så valde jag att ringa till några viktiga personer för att säga det starkaste ordet som finns, nämligen ordet FÖRLÅT! Det var känslosamma samtal jag hade, dock är det en jag inte ringt, men fick ett sms med det jag ville höra. Det känns tacksamt. Så det kändes som om en stor sten släpptes från mina axlar. En härlig känsla. 

Jag vill kunna släppa på det som varit och gå vidare. Vill inte stå och vänta på att allt händer utav sig själv, man måste göra saker själv också. :) 

Jag vill hitta mig själv, hitta den jag vill vara utan masker och roller. Har kommit en god bit på väg. 

Och jag växer i mitt egna jag hela tiden. Jag har börjat hitta tillbaka till min tro som betyder mycket för mig. Börjat känna rädsla över att livet går för fort, att människor försvinner på ett ögonblick. Skumt! Det är något jag aldrig riktigt lagt ner tid på att tänka och begrunna över. Men tror att jag blivit så pass säker i mig själv att jag kan tillåta mig själv att börja fundera på saker och ting. 

Ibland händer det att man känner sig liten på jorden.

Livet är ett äventyr så glöm inte att leva som om varje dag vore den sista. :)

Nu ska jag avrunda å ta tag i saker som behövs göras här hemma.

Puss!