Det händer någon gång i livet att man kommer till en punkt när man vill bryta sig loss från det förflutna, gå vidare.

För ett tag sedan så valde jag att ringa till några viktiga personer för att säga det starkaste ordet som finns, nämligen ordet FÖRLÅT! Det var känslosamma samtal jag hade, dock är det en jag inte ringt, men fick ett sms med det jag ville höra. Det känns tacksamt. Så det kändes som om en stor sten släpptes från mina axlar. En härlig känsla. 

Jag vill kunna släppa på det som varit och gå vidare. Vill inte stå och vänta på att allt händer utav sig själv, man måste göra saker själv också. :) 

Jag vill hitta mig själv, hitta den jag vill vara utan masker och roller. Har kommit en god bit på väg. 

Och jag växer i mitt egna jag hela tiden. Jag har börjat hitta tillbaka till min tro som betyder mycket för mig. Börjat känna rädsla över att livet går för fort, att människor försvinner på ett ögonblick. Skumt! Det är något jag aldrig riktigt lagt ner tid på att tänka och begrunna över. Men tror att jag blivit så pass säker i mig själv att jag kan tillåta mig själv att börja fundera på saker och ting. 

Ibland händer det att man känner sig liten på jorden.

Livet är ett äventyr så glöm inte att leva som om varje dag vore den sista. :)

Nu ska jag avrunda å ta tag i saker som behövs göras här hemma.

Puss!

Ett känsloladdat inlägg denna kväll.
Fortfarande kär & galen, dock inte besvarat. Men drömma kan man om denna vackra underbara människa. Känns lite skumt, hjärtat blöder...tänker ofta på h*n. Så visst man skulle kunna säga att jag är typ olyckligt kär. Jobbigt, varje gång jag hör h*ens namn eller ser h*n så får jag typ fjärilar i magen och jag vill bara kräkas!
Men ja, ibland blir det som det blir. Men om h*n läser detta så hoppas jag att h*n förstår. Visst vi är goda vänner men vem vet vad som döljer sig bakom molnen! ;-)

Sorg är ocka en känsla, jag har förlorat min bästa vän, min livlina och min prinsessa. Snart två veckor sedan jag sa hejdå för sista gången. Men jag vet att hon är på en trygg plats där hon springer omkring och leker med de andra! Det som hjälper mig är att jag vet, när dagen är kommen för min del så kommer hon rusa mot mig! Hon väntar på mig på andra sidan regnbågsbron! Det går inte en dag utan att jag tänker på henne! Hon är otroligt saknad! Min älskade vän! <3 Du fattas mig nå enormt mycket! Varför blev du sjuk? Varför blev du inte bättre?; åh, jag längtar efter dig! Älskade hjärtat mitt!
Om du bara visste vad som håller mig uppe nu...men det vet du väl! <3

Glädje är också en känsla, och jag när otroligt tacksam över alla människor jag har i mitt liv! Vill ge er var och en - den största kramen ni någonsin fått! Tack för att ni finns!

Love L

Snacka om att man har sommarkänslor just nu, kanon skönt ute hela dagen! Jag mår så jäkla underbart, trots allt! :-)
Lovis mitt hjärta är fortfarande dålig, så nu tycker jag att det räcker! <3 så ledsamt att se sin bebis dålig! :-( men får hålla tummar på att det snart vänder!
Annars har det inte hänt så mye, spelat musik hela dagen, städat lite lätt, lagat mat och donat på här hemma!
Sitter i soffan just nu och bara är, saknar frugan min! ;-)
Dessutom finns det ytterligare en person som jag saknar väldigt mycket, som jsg skulle vilja ge en bamse kram till ! Den personen vet vem h*n är! ;-)
Nu ska jag avrunda här å jaga mygg för fick precis mitt första myggbett och det svider som f*n!
Puss på er alla godingar!

Säg mig men vart tog du vägen? Tog du vägen förbi eller gav du dig bara iväg utan att säga adjö?

I morse ringde min klockan 05:30, skulle hinna med att både duscha och äta frukost, bussen skulle gå 07:00. Jag har haft en sömnlös natt då jag vridit mig om och om i sängen! Spänningen var olidlig, jag ville mest bara kräkas och skita i det hela! Men kunde ju inte backa ur nu; men hade jag vetat hur det skulle gått hade jag nog inte åkt, då hade jag heller inte behövt kasta ut onödiga pengar på en resa!
Kom ner till gävle sjukhus i god tid, skulle vara på kirurgen 09:30 jag var där bara någon minut över 9!
Men aja, det gick som det gick när jag väl kom in, besöket tog mindre än 5 minuter och jag var besviken när jag stegade ut därifrån, när jag väl kommit ut genom porten till kirurgen så brast det! Jag kunde inte hålla emot tårarna längre!
Den där smutsiga känslan och skammen gjorde mig sårbar!
Men åkte ner på stan, gick på donken och käkade en glass å en cheesburgare! Det var jag ändå värd efter detta! Sedan strosade man omkring på stan, glodde på folk och insåg hur mångs tiggare det fanns i centrum! Sedan tog man tåget hem till lilla Arbrå igen!
Nu ligger man i soffan och känner en viss bitterhet! Väntar hem min prinsessa, så som jag saknat henne!

Livet är ett spel, så lär dig spela spelet rätt!
Puss ?